Ett blankt blad.

Jag borde inte, men jag kan inte undvika, att åter kommentera Chris Medinas besök i Umeå. Det har egentligen inte med honom att göra utan snarare om fenomenet ”Rix morron zoo-världsartister”. Ja, och så folk förstås. Och folk som köper en låt per år och därigenom skapar hitlistan. Eller folk, det är ju mest folks barn som hänger runt de här listartisterna. Lite tragiskt, för alla inblandade. För artisten, för barnen och för folk. Alla kunde liksom ha nått liite längre, men fastnade i varandra. Som ett klibbigt flugpapper eller nåt. Det är sött, det är lättillgängligt, man behöver inte anstränga sig, ta egna beslut och så, det är bara att fastna. Men det är också livsfarligt.

Jag och P tänker en del på det här i relation den lilla ärtan som jag går och bär runt på (som nu snarare börjar anta längden av en mindre öring och rör sig därefter). Vi har makten. Kontroversiellt förstås, så tänker många högerkonservativa i USA också när de hem-skolar sina barn i kristen lära. Men jag tänker inte gå så långt. Men ta det här med sport tillexempel . Ärtan kommer inte att ha en aning om vad en innebandyklubba är förrän i låtstadieålder. Sport som fenomen kommer inte att existera för den här lilla personen. Vi tittar aldrig på sport, vi pratar aldrig om sport, vi sportar inte nämnvärt (mer än löpning och sånt), vi rör oss sällan eller aldrig i sportsammanhang. Sport kommer att vara lika diffust för ärtan som….klassklyftor (och uppenbarligen också humor) är för Saltsjöbadenborna. Vi kommer att mörka att sport överhuvudtaget existerar.

– Sport, nääää. Det var stort förr men nu känns det lite förlegat lilla vän. Andra värden är viktigare.

Jag tänker alltså att det här är ett tänk som också går att implementera i sättet att förhålla sig till listartisterna. Ärtan kommer inte att ha en aning om att det finns kommersiell radio, melodifestival och en kanal som heter tv4. Istället kommer den att tro att den har tillgång till allt det här. Lite som barn som tror att russinaskar och godisaskar är samma sak. Ibland kommer vi att lyssna på p3 Star, titta på grammisgalan och kabelTv. Det blir inge Manboy och Popular. Det blir, på sin höjd, one-hit-wonders som Boys boys boys (Sabrina) och Popular av Nada Surf (som för övrigt var en grym video)

Ja, det är i alla fall en start. En plan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: